Jag har en 4-åring här hemma som jag har upptäck något nytt med. Han har humör som en "typisk" 6-åring. Humöret är väldigt känsligt. Mellan skratten kommer plötsligt gråtet.
Nästan samma humör som jag har strax innan jag har mens.
Minsta lilla fel och hela världen är emot en.....

Jag ser att frågorna runt döden blir mer känsliga. Ögonen fylls med blöt vätska som vilar på hans ögonfransar....

Nästa stund vill han pronto lära sig skriva, räkna, prata och sjunga på engelska!
Chockar mamma med sina kunskaper så min haka når knäna.

Samtidigt som det känns som jag har en mini tonåring hemma som inte lyssnar, svarar lite tuffare än tidigare, testar mina gränser, tappar saker, spiller och driver mig till vansinne stundvis men så finns det så MYCKET KÄRLEK  i denna lilla kropp.

Upptäckten att jämföra sig med andra, kunskapen, nyfikenheten, känslorna som sätter sprätt i både huvud och kropp på dom små liven kan vi som föräldrar bara stötta och vägleda på bästa sätt.

Jag vet inte hur ni andra har det och hur ni agerar men jag försöker sätta gränser, och markerar på en gång när jag vet att något  är fel. Samtidigt försöker jag bemöta hans känslighet med att lyssna och fråga hur det är, trösta, stötta,ge honom kramar, kärlek  och trygghet.

Pappa är hans stora förebild men det är väldigt ,väldigt viktigt  att markera att vi som föräldrar älskar han precis lika MYCKET!